Jag upptäcker världen.

Har ni saknat mig? Jag har saknat er! Men om sanningen ska fram så händer det så mycket att jag knappt hinner sitta still. Jag upptäcker världen. Det finns ju så mycket fantastiskt att upptäcka och uppleva. Jag försöker ta mig fram på två ben, ställer mig upp, sätter mig ner, går längs möbler och håller precis på och lär mig att ta mig fram med den här vagnen.

Det här äventyret lämnar inte så mycket utrymme för sömn. Mamma och pappa haf nu slitit i flera månader för att försöka få mig att sova ordentligt om kvällar och nätter. Men det är ju så roligt att vara vaken så ungefär en gång i timmen måste jag kolla läget. Jag tycker mamma och pappa borde vara glada över mitt sällskap men tydligen gäller det bara dagtid. Vi får se hur jag ska ta det här vidare. Nu har jag iaf fått ett eget rum, lekrummet haf blivit mitt.

En sammanfattning.

Ojoj, det har ju hänt ganska mycket de senaste dagarna. Vi har jullov och det har kanske märkts här i bloggen.

Jag har upplevt min alldeles första julafton och vi har träffat så mycket familj att jag stundvis blivit överväldigad. Det har ätits, japp jag börjar ju sakta men säkert uppskatta riktig mat (men bara Ellas kitchen), öppnats julkappar och pratats och lekts.

Dagen före julafton kom Bill på besök. Jag känner honom inte så bra än men han är en riktig favorit för Ebbe. Självklart hade han med sig julklappar. Jag fick ett par söta stickade tossor och Ebbe fick en fin mössa. Sen lekte de där två huuur länge som helst.

Självaste julafton var ganska intensiv hemma hos mormor, men när pyjamasen kommit på blev jag ganska chill som ni ser.

Juldagen spenderades hos morfar och Marit. Här på bilden gör Ebbe fruktsallad tillsammans med kusinerna Elmer och Embla.

Jag fick på mig en ny pyjamas som jag fick i julklapp av morfar och Marit. Här posar jag med pappa och Marit.

Det blev även en del mys i soffan.

Igår på annandagen var vi hos mammas kusin som fyllde år. Intensivt alltså. Men nu är vi snart framme vid lugnet i den djupaste Värmlandsskogen.

Puss och kram till nästa gång!

Mot farmor och farfar.

Yes, men vem är det egentligen som kör?

Jo jag såklart!

Sen försökte Ebbe ta över… typiskt storebror!

Förberedelser.

Här hemma är det full aktivitet. Det bakas pepparkakor och äts deg, granen är köpt och pyntad. Ebbe öppnar paket varje dag och ljus lyser upp lägenheten.

Här ser ni pappa med ljusslingan som ska sättas i granen. Men bilden är i det närmaste riggad. För kort därefter tog mamma över. Pappa menade att mamma tyckte sånt var mycket roligare.

Mamma och Ebbe har även bakat pepparkakor. Båda två verkar tycka degen är godast så det blir inte så mycket över.

Själv får jag inte vara så delaktig i allt det ovannämnda. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag är helt nöjd. Det är jag inte. Och tydligen är jag inne i en ”fuzzy period” just nu. Det yttrar sig i att jag tycker att det är totalt onödigt för mamma att inte bära på mig typ exakt hela tiden. Och varför sova ensam när det är så mysigt att sova två tätt ihop? Ja för pappa får ju knappast plats.

För att öka på julstämningen ytterligare har mamma och jag kollat lite på julskyltning inne i stan. Mycket trevligt.

Man kan nästan tro att jag är en del av skyltningen. Himla söta isbjörnar de där.

I fredags var vi på luciafirande på Ebbes dagis. Mycket känslosamt.

Världens gulligaste tomtenisse var laddad. Sen gick brandlarmet och allt blev fel.

Men kompisarna sjöng fint och stolta föräldrar fotade.

Idag har vi varit hemma hos Bengt en stund på kvällen. Pappa var på julfest. Vi fick se på när Bengt gjorde korv som ska ätas på julafton och Ebbe fick knäcka nötter med mormor.

Det var svårt för Ebbe att hålla tassarna borta. Han vill ju så gärna alltid hjälpa till.

Här raddar mormor upp nötter åt en hungrig Ebbe.

Peekaboo

Ja det är inte helt lätt att se mig i den här röran. Men jag har alltså gett mig på bordet och stolarna. Jag är inte helt nöjd med placeringen plus att de smakar utmärkt.

Det här med sömn.

Fram till jag var 3 månader visste jag inte bättre än att sova bort större delen av dagarna och nätterna. Mamma kallade mig exemplarisk men för mig var det bara naturligt. Men sen började jag förstå att man kunde göra så mycket annat istället för att sova. Eller för att vara rättvis, jag kan fortfarande sova hur mycket som helst (nästan) så länge min mänskliga napp (mamma) finns inom räckhåll. Det här har skapat en viss frustration hos min mamma och pappa som menar att jag borde ta flaska eller napp istället för att kunna sova lite mer på egen hand. Men NEJ TACK säger jag inte så trevligt och väldigt bestämt. Det innebär att jag får ligga i soffan bredvid mamma varje kväll tills hon också ska lägga sig och det är ju väldigt mysigt. Igår var det dock annorlunda. Mamma härdade ut i en timme av bärande och kånkande fastän jag gjorde mitt bästa för att streta emot. Till slut somnade jag och mamma kunde lägga ner mig i min egen säng utan vidare tjafs. Sedan sov jag i tre timmar alldeles på egen hand. Mamma verkade mycket glad och nöjd med detta för hon kunde ägna kvällen åt det hon verkar älska att göra, städa och plocka. Får se hur jag gör ikväll, har inte riktigt bestämt strategi än. Dock har jag tydligt visat att jag inte tänker sova själv i min egen säng nu på dagen. Jag ägnar mig hellre åt att titta på tvärbanor, bilar och bussar.

Ibland på knä…

Ibland ståendes. My new thang.

Det händer grejer.

Det är nya tider nu. Ett avgörande kapitel har tagit sin början. Ja det är som ni misstänker, nu ställer jag mig upp alldeles själv. Med stöd förstås, jag är inte dum. Men det här innebär att ingenting går säkert här hemma, inte sakerna, inte möblerna och inte jag. Men jisses vad skoj det är. Jag testar allt! Tjohooo!

Mot gymmet.

Vad gör jag egentligen hela dagarna? Det händer så mycket så jag hinner nästan inte med själv. Nu är vi på väg till gymmet mamma och jag. Hörs senare! Puss och kram.

Älskade storebror 3 år.

Den roligaste, bästa, busigaste och gulligaste storebrorsan fyller 3 år idag! Hurraaa! Tack för att du är en sån fin storebror och för att jag får låna din blogg.

Först blev det födelsedagssång och presenter till en alldeles nyvaken 3-åring.

Därefter uppdukat kalasbord med pannkakstårta till frukost. Fräckt! Eller ”satsigt” som moster Greta skulle sagt. 

Ebbe fick blåsa ut tårtljuset som såg ut som ett E tyckte Ebbe, men det var ju en 3:a. Inte så lätt att se skillnad faktiskt.

”Fint och lite stökigt” tyckte Ebbe att bordet var.

 

6 månader idag.

Time flies! Idag har jag hunnit bli sex månader gammal. Visst har det gått fort, men samtidigt så har jag ju hunnit fylla de här månaderna med så otroligt mycket kunskap så jag blir nästan alldeles matt.

Jo hörrni, jag kryper nu. Eller jag ålar och crawlar mig framåt. Jag gör hunden utan problem, går upp i brygga på huvud och hälar hur lätt som helst och jag har börjat småäta lite gröt. Favoriten hittills är fruktris så nu blandar mamma fruktris med fruktgröt och det är riktigt smaskigt. Jag har ingen vidare teknik än men maten går ner iaf. Den där morot- och potatisblandningen hon försöker med ibland gillar jag dock inte alls.

Det här hade ju varit en fantastiskt kalasig dag om det inte var för att brorsan varit sjuk hela helgen. Hög feber och hängig. Pappa är dessutom i London som ni vet så jag har försökt visa mig från min absolut bästa sida för att göra det enkelt för mamma. Ebbe blev så besviken när vi inte kunde åka till mormor igår så gissa om han blev glad när vi tog färjan nu på kvällen och mormor kom och mötte oss. Vi gick till vårt stamställe Franzén-parken och lekte lite.

Franzén-parken i kvällsljus.

Mormor och Ebbe i verkstaden.

Ebbe kör lotsbåten Hildur.

Ebbe piggade på sig och vi trodde han kanske nästan frisknat till men när vi kom hem var febern hög igen. Det enda bra med det är att vi får vara hemma tillsammans imorgon också, och kanske tisdag beroende på om han har feber imorgon. Hoppas han vaknar feberfri, kanske har han bara varit sjuk av längtan efter pappa? Och imorgon ska vi äta frukost tillsammans alla fyra!